ja, jag är rädd jag med.

jag är så glad att jag erkände min rädsla för dig, du är inte längre ensam. jag är också rädd även fast jag försökt vara stark och inte visa någon rädsla för att du inte skulle bli orolig och känna press.. dina svar gjorde mig lättnad och jag hoppas du kände desamma. vi har gått igenom en sak som ingen ska behöva gå igenom, men vi har gått igenom det tillsammans.. det vi inte dör av gör oss starkare! efter varje tunnel finns ett ljus. jag vet att vi klarar dehär även om det kommer vara tungt och har satt sina spår, även fast vi kan vakna upp i svett av att ha gått igenom det en gång till i drömmarna så blir det bättre. tror aldrig att det kommer försvinna helt men vi kommer kunna lära oss leva med det.
människor som gör något sånt är inte längre människor, de är helt omänskligt. det hör till vett och etikett men gör det bara inte, inte mot någon eller något alls..
i mina ögon förblir ni tomma, värda så lågt man kan kolla. visst kankse ni inte märker någon skillnad på mig men de har sina orsaker det med. de kommer en dag när jag kommer kunna tala/skriva öppet om det som hända, men inte än....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0