mina tankar och funderingar håller på driva mig till vansinne, jag vet inte hur länge jag dragits med detta beslut. för på nått sätt så är det ändå mitt beslut och ingen annans. har ingen aning varför jag inte kan prata med någon om det, har säkert att göra med att jag sjunkit under min nivå, att jag skäms. jag skjuter upp det hela tiden och tänker att jag tar itu med det senare, nästa gång. Ändå är det nånting jag slår en tanke på flera gånger per dag. vad jag än beslutar mig för kommer en del av mig att vara ledsen och någon annan kommer såras.. jag vill inte vara den som sårar mer.. många av er skulle säkert inte förstå, många skulle vända ryggen till och vissa skulle kankse kunna lyssna men inget göra för beslutet är ändå mitt i slutändan hur jag än vrider och vänder på det.. personerna betyder mycket för mig fastän på olika sätt och jag vill inte mista någon av dem. förstår mig inte på mig själv ibland, allting hade varit så mycket enklare om jag bara kunnat ta beslutet och sedan leva efter det.. väljer jag fel, så ja. då gjorde jag det men innerst inne vet jag ju att det blir bättre efter ett tag.. tiden läker alla såren även om det tar lååång tid... en liten bit i taget.,. man lever ju ändå bara en gång så varför inte satsa och köra på medans vi kan? livet är alldeles för kort för att kastas bort... vet inte varför jag sitter och skriver detta i en öppen blogg som vem som helst kan läsa när dom flesta av er inte kommer förstå ett skit, antar att jag bara vill få det ur mig. har bärt på det alldeles för länge nu och ikväll kände jag bara att det kommer bryta ner mig om jag inte gör nånting åt det.

Sitter iallafall hemma hos mina föräldrar i bersika nu, pressen blev för stor och jag ville bara fly. har suttit instängd i mitt gamla flickrum (numera deras kontor) och bara låtit tiden gå, funderat, tänkt, grublat och allt man kan tänka sig utan att kommit något vart. har hört låten Beyoncé - If I Were A boy säkert 100 ggr snart för den går på repeat på playlisten.. vet inte varför just den, passar inte så bra in i mina tankar. men ändå var det den jag satte på..
Sova är då det sista jag tänker på nu, är inte det minsta trött och kom just på att jag glömt min medicin hemma så lär vara allt annat än människa imorgon, om jag ens kommer sova nått inatt då vill säga. kanske borde försöka hålla mig vaken så jag kan vända tillbaka dygnet imorgon men då tycker jag synd om dom som ska visas i min närhet..

livet är inte alltid en dans på rosor...