Nu är jag så less på att varje kväll måsta intala mig själv att allting kommer lösa sig.
Jag sluter ögonen för att de sedan ska brista ännu en gång. Vänder mig om och tänker mig bort...

Du driver mig helt bakslugt rakt ner i förtvivlan, där jag varken vet ut eller in.
Kan inte ens sätta ord på mina känslor längre.
Din osäkerhet gör mig otrygg, känner att jag inte hör hemma här!

Vad är det du inte vill berätta?

<3