Jag känner sen förtvivlan när jag tänker på det, ingen kan nånsin göra det ogjort..

Jag har nog inte insett innebörden av en handling tidigare, har på något vis gått och trott att det som hänt försvinner ner i ett stort hål. Men så är det inte. Det är som gjort för att lagras. Står som en förstenad tid bakom en, oföränderlig förevigt...


Nu gäller det bara att bygga något nytt, bygga vidare..


A, jag hatar dig såå. ditt betende är omänskligt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0