yes hemma nu, äntligen kände jag. det kändes för första gången på ett halvår bra, jag var säker att det skulle funka. hade ju trots allt saknat så många så mycket. men de visade sig att mardrömmar blir lättare sant än vad man tror. man kan inte ens tro på magkänslan mera. jag vill inte vara kvar, har knappt varit ett dygn och jag vill bort.
hur kan man behandla någon såhär?



förlåt för mitt beteende mot er andra igår, känner mig sämst!