Jag har aldrig varit beroende av någons närhet, oftast har jag klarat mig på egen hand, gått genom livet ensam och satt upp ett leende när kära par har passerat mig. Men en gång ska vara den första och för dom flesta är alltid den första gången något speciellt, men för mig var den bara hemsk. Upplevde aldrig dehär med att vara riktigt kär, att sitta och längta efter ett telefonsamtal eller ett sms som gjorde dagen. Jag har heller aldrig tvingat någon till något på grund av svartsjuka, som jag själv blev tvingad till att inte ha den mista hemlighet någonstans och minst sagt på mobilen som varje gång blev genomsökt efter saker som inte borde finnas. Men som allting har en början har det också ett slut, slutet kom för tre år sedan. Som vändningen i mitt liv. Och den dagen brukar vara hemskt men för mig var det bara en lättnad, jag var glad igen. Sen kom mitt helvetesår som blev ett av mina värsta. Men sommaren därefter är nog den bästa jag har varit med om hittils, var också sommaren jag bröt med dom flesta & träffade Tina, Emma, Zandra, Elin, Fredrik, Anton ja nästan alla jag umgås med idag och värderar högst.
Nu vet jag vad äkta kärlek innebär, hur mkt ett efterlägtat sms eller telefosamtal kan göra din dag, hur ensamen man kan känna sig när ens kärlek är borta över helgen, hur lättsamt det är att alltid ha någon där, någon som ställer upp vad det än handlar om. Någon som bryr sig om en, någon annan att sova med än spöket under sängen,. Ja allting är så underbart och känslan av att slippa känna ensamheten är obeskrivlig :) Så nu är jag redo att släppa greppet om dig, mina tankar runt omkring dig & allting som har med dig att göra. Så lika bra att du slutar upp med att ringa mig också. För jag kommer aldrig mer vilja vara med dig eller ha nånting mer med dig att göra!

Nu vet jag hur det är att vara helt beroende av någons närhet!

Jag är lycklig och jag är kär, på riktigt!