fan också, då var jag här igen, vid dom här dumma funderingarna.. Varför går man och oroar sig över saker? det blir ju ändå inte bättre av att gå omkring och vara orolig, de är som en förbestämd sak redan, och det kommer väl ändå inte bli annolunda av att man går omkring och oroar sig så hela kroppen mår dåligt?
Och varför ska man ångra saker som man redan en gång tidigare i livet beslutat? varför ska man komma på att det var fel väg att gå när man ändå inte kan ändra på det? eller visst i detta fall kan jag ändra på det. men jag vill ta studenten tillsammans med mina gamla klasskamrater inte tre år efter dom tillsammans med någon jag inte känner?!
Ena studen längtar jag bara till sommaren, sola, bada, se mina klasskompisar ta studenten men sen slår det mig att detta är året jag också skulle ha gått ut gymnasiet & tagit studenten, vilket jag aldrig kommer göra, de är ingen lek längre. jag kommer inte jobba tre veckor sedan njuta av sommaren i sju veckor innan skolan
börjar igen som tidigare.. Jag kommer säkert måsta praktisera hela sommaren, medans alla andra ligger på stranden och tar någon öl på kvällen när jag måste gå hem och lägga mig för att orka med nästa dag.. Sen när sommaren är över väntar kanske sex månader utan en väldigt viktigt person, som jag annars är van att ha vid min sida 24/7 jag vet inte hur det kommer gå den här gången, kommer förmodligen känna ensamheten starkare..