min dygnsrytm är fuckt och mitt liv likaså, nu sitter jag här igen alldeles ensamen och vill inte sova. mina tankar för iväg mig på helt annat håll än sängen, jag känner med hela kroppen att de här är inte vad jag vill, att jag vilken minut som helst bara kommer brista och sjunka till botten. jag orkar verkligen inte mera, hela min kropp säger ifrån!
varför ska det vara så himla svårt att stänga av? för det verkar ju vara den enda