det är precis vad jag gör nu lever på hoppet, men varför? jå för att jag inte kunnat bete mig som männsika mot den och dom jag älskar som mest på många många månader, så känslan säger mig att dom trillar bort en efter en tills jag står där ensam kvar.. Helgen har varit tung och smärtsam så jag är motför dom flesta andra glad att det är måndag igen,. På utsidan har jag varit lycklig, jag har haft kul fast på insidan har jag jobbat med mina känslor x4000, jag har gjort bort mig & nu försöker jag hantera följderna till det..

jag kan inte annat än tro på det jag minst kan tro på och hoppas med hela mitt hjärta!