Sitter och lyssnar på love is wicked med brick and lace nu, den låten spelades alltid på krogen i linköping, vi nötte den när vi festade. och tanken slog mig att fy satan vad jag saknar linköping, anna, carro och stämningen där borta. jag mådde så bra där, jag levde livet och främst så var jag lycklig.
Jag fick vara lycklig med personen jag älskade mer än allting annat på denna jord och kände sån lättnad av att vara borta från den här skithålan, för jag visste att var det nånting så var jag hemma igen på tre timmar. Visst saknade jag saker jag hade här men inte där som tillexempel familjen och en del kompisar. men de stärkte mina band mellan mig och mamma, mig och syster.

Kunde jag ändra den där kvällen som satte allt på spel, som gjorde att vi sedan flyttade till västerås så skulle jag ändra den på en gång. Och visste jag att vi inte skulle tillbaka dit när vi firat julen här i piteå så hade jag aldrig satt min fot här den där lördagen.

Jag saknar det, jag längtar tillbaka så himla mkt. fastän jag vet att det inte kommer bli desamma igen.
tror jag behöver komma bort, tror jag ska sätta mig själv på tåget och fara.
trots att jag vet att jag kommer längta hem varenda minut..
nu är inte desamma som dåå..