Satt och surrade lite med en gammal kompis igår kväll på msn, en kompis som kände mig utan och intill och jag kände henne på samma sätt. Vi kunde dela allting och det gick aldrig många dagar som vi inte träffades på... Men vi gled isär som dom flesta på den tiden,. Ibland saknar jag henne och vill att vi ska ta en fika på stan eller nånting. TILLS igår när jag upptäckte att människor förändras mer än vad vi tror. Hon var inte alls samma människa som jag spenderat varenda dag med, som sett mig gråta, som stått brevid mig oavsett vad. Och absolut inte längre någon jag vill träffa... Vilket känns rätt tråkigt för jag har verkligen saknat henne, den "gamla" hon..

Alla har vi fått vara med om vänner som kommer och går. Finns nog inte någon på denna planet som har kontakt och umgås med alla människorna man gick dagis, lekis, lågstadiet, högstatdiet, sommarjobbade, gymnasiet osv med.. alla faller dom bort någon gång. Det är bara dom absolut bästa och äkta som står kvar än idag!

"People always leave!"

 Tina på min 18års dag!