Godmorgon!

Jag förstår mig inte på en del, kalla männsikor. Hur kan man vara så kall och känslolös?
Jag menar om jag vet om att min kompis mår mycket dåligt så skulle jag ju aldrig lämna henne/honom vind för våg.
Alla gör vi misstag och tyvärr så begårs som flesta när man mår som sämst, man kan känna sig ensam
och övergiven trots att man har massor med kompisar som står vid ens sida. Och mår man då riktigt ruttet
så begår man ofta misstag mot sina kompisar, kan anklaga dom för att inte finnas där, att dom inte är en äkta vän,
 att man är less dom osvosv.. Jag tror ni alla känner igen er i vad jag vill komma fram till.
Om inte så behöver ni inte ens läsa detta inlägg och allt mindre kommentera det.

Jag älskar mina vänner gränslöst mycket och har hellre få bästa vänner än en massa skit vänner.
Jag klarar mig utan skitsnack, lögner och en massa bullshit.

Självklart gäller det ju även par, tjej och kille, kille och tjej. Om man älskar sin partner så står man vid dennas sida
även i tårar och skrik.

Och kom ihåg - Alla begår vi misstag och förtjänar en andra chans!!