Som dom flesta säkert redan vet så befinner jag mig i Västerås sen i fredags. Vet inte hur länge jag blir kvar här utan jag kommer hem när jag kommer, kan lika gärna vara imorgon som om två veckor.
Kanske var det dumt men de kändes behövligt.
Hur mitt liv ser ut när jag kommer hem återstår också att se, men en stor jävla ändring ska ske hur som helst.
Nu är jag less och nu får det vara nog. Det som inte dödar mig, stärker mig och jag skall leva var dag som om de vore min sista. Det är mitt liv. Och jag väljer lyckan!

Nu sängen. POK!