Aldrig älskade jag dig så djupt som när jag höll på att mista dig..
Den finaste människan på hela denna jord..
Han kramade mig hejdå och åkte sin väg.
Detta är utan tvekan den största smärtan jag någonsin varit med om. Den största sorg jag någonsin känt. Det jobbigaste hejdå jag upplevt och den mest jobbiga perioden i mitt liv.
Jag har aldrig tidigare varit med om något liknande.
Jag kommer alltid älska och jag kommer alltid minnas. Du satte färg i min svart/vita värld, gav mig tryggheten jag saknade, lärde mig att le och jag är dig evigt tacksam att jag fick uppleva dom mest finaste tillfällena med dig. Jag skulle utan tvekan simma över atlanten utan armar och ben ifall du behövde mig. Våra minnen bevarar jag som dem sköraste diamanterna.
Jag är ledsen, jag ber om ursäkt för allt ont jag givit dig, sveken jag dragit och slagen jag slagit.
Jag älskar dig!
Hur länge ska jag behöva känna denna ensamhet? Hur länge ska det ta innan jag kan fara hem till min lägenhet igen och sova en natt?
-
Men efter fyra år tillsammans, hand i hand genom skratt, tårar, gräl, framgångar, svek, motgångar, kärlek och allt vad vi nu hunnit med,.- Är det på tiden att gå vidare nu?
Som Carrie sa.. Vi spelar spel som barn.. Är detta bara ett förspel för spelen som spelas i vuxenlivet?
För dig är jag svagast, för dig har jag lättast att vika mig & för dig slår mitt hjärta volter när ditt namn visas på displayen. Men när jag väl vänt mig om och gått.. Kom inte tillbaka och rubba min ihop byggda värld igen då...
♥
♥
Kommentarer
Trackback
