Jag sitter och spänner hela kroppen i oro, frustation och förtvivlan. Det ger mig en klump magen, ont i skallen och en massa värk i kroppen. Åh, vad less jag blir. Jag känner hunger trotts jag nyss ätit, jag fryser fastän de är en bastu här inne, jag är jätte trött trots att jag sovit flera timmar & borde verkligen vara utvilad sedan jag kom hit. Jag känner inte igen min kropp och vill bara ut ur den.
.
Jag är en människa som vill ha mål att sträva efter, någonting att se fram emot och planer för framtiden.
Har haft så himla många bollar i luften angående framtiden nu senaste tiden och det har gjort mig så jäkla lycklig, det mesta har varit klart och jag har svävat på moln. Mina tankar har gått i tusen km/h och mitt mående har varit på topp, allting har kortfattat - flytit på, precis som jag vill att det ska. Ingenting är egentligen förändrat nu, viljan är densamma och möjligheterna likaså.
Men jag har fortfarande den där klumpen i magen som gör att jag inte fungerar som jag ska..
.
När jag hoppas mycket på någonting har jag en förmåga att oftast koppla bort allting annat & sträva efter det. Det är visseligen både en bra och mindre bra egenskap, det är bra att sträva efter sina mål men samtidigt inte bra att koppla bort allting annat och inte "leva" under tiden..
-
Jag vill inte leva dag för dag, utan jag vill leva efter mina mål & tillslut nå dem!!