Min värsta mardröm
En av mina värsta mardrömmar blev till sanning för någon helg sedan. En av dem jag värderar högst led och att se det skadar mig. Det gjorde mig rädd, ledsen men samtidigt arg. Jag vill hjälpa men jag vet inte hur. Jag hoppas att denne nu tänker efter framöver. Det gick för långt och ännu en gång får vi se vad knark kan skada våra fina med människor. I respekt till denne väljer jag att inte skriva om händelsen i sig så mycket mer. Det slutade bra men hade kunnat sluta så mycket värre.
Jag vill och önskar bara att jag slipper vara med om det en gång till, även du och du och du samt du. Jag önskar att ingen behöver uppleva det där någonsin.
Knark är bajs och olagligt av en anledning. Varför lyckas folk ändå få i sig så sjukt mycket av det? Det finns här omkring oss överallt och fler än vad vi tänker oss är beroende av det. Dem förstör dessutom inte bara sina egna liv utan även deras anhöriga får dras med den ständiga oron över att någonting ska hända och samtalet ska komma.
Knark dödar. Jag blir arg av att bara tänka på det.
Kommentarer
Trackback
