Jag vill säga orden till dig, men jag förmår inte att säga dom. Jag tillåter inte mig själv att misslyckas en gång till.. Jag vill berätta att jag är ledsen, besviken, att jag saknar den tiden när allting var bra. Att jag behöver dig, att jag mår bra vid din sida. Men Nej! jag förmår inte mig själv att göra det..
Kanske det är bäst såhär? Jag försöker i alla fall intala mig det. jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte ha de såhära mera!! Just nu vet jag varken ut eller in, jag får helt enkelt vänta och se.- Just nu är det bara ilskan som finns i min kropp, jag är inte arg på dig. Men de gör mig förbannad att inte veta vad nästa steg blir.. Jag blir helt förvirrad av som de är nu, de gör mig galen och jag mår piss av det. Egentligen tror jag inte heller du mår så bra av det, du vill bara inte visa att de känns...

Usch, jag har så himla många tankar som snurrar i mitt huvud nu, önskar jag bara kunde springa ifrån allting! För ska jag vara ärlig jag vet inte vad jag vill längre, jag är som delad mitt itu,. Men jag intalar mig själv att jag måste fortsätta, jag vet bara inte vilken väg jag ska ta..


Amy Diamond - It can only get better!

Nu är jag så less på att varje kväll måsta intala mig själv att allting kommer lösa sig.
Jag sluter ögonen för att de sedan ska brista ännu en gång. Vänder mig om och tänker mig bort...

Du driver mig helt bakslugt rakt ner i förtvivlan, där jag varken vet ut eller in.
Kan inte ens sätta ord på mina känslor längre.
Din osäkerhet gör mig otrygg, känner att jag inte hör hemma här!

Vad är det du inte vill berätta?

<3

Jag kan inte längre vänta på dig, att allting ska ske när du tycker att de passar. Det fungerar inte längre, jag är som upphakad, kan inte göra nåtning. Så nu skiter jag i, jag måste försöka gå vidare.. Har stått länge väl nu och trampat i samma fotspår. Jag tycker om dig, de gör jag, jätte mkt och du kommer alltid att vara något speciellt. Men jag orkar inte ha de såhär mera, förlåt!


Jag saknar dig när du inte är vid min sida, men jag måste nog överkämpa den saknaden nu.

Vänner är som stjärnor, man ser dom inte alltid men vet att dom finns där! Vet inte hur jag ska sätta ord för kvällen, de som inte fick hända hände och det var de sista jag ville.. De kommer ordna sig, de gör de alltid! Men vad är de som händer med mig? aldrig nånsin brukar jag behandla dom jag tycker om såhär och aldrig blir jag less på dom. Nu orkar jag bara inte vara bland folk, är som om jag inte klarar av det! Har helt tappat fattningen, orkar ingenting! ;.(
Känns iallafall för en gångs skull bra att vara här, för här vet jag att jag altid är välkommen! Det finns kvar när alla andra vänder ryggen till och går.. Får se om jag orkar upp till skolan imorgon,.. Nu ska jag iallafall ta ett bad. Hejjjjråååå!




du gör mig bokstavligen talat - psyk!

Jag tycker om dig ofantligt mkt. men du kan inte vara såhär mera, för då kommer jag att gå.
kan inte stå och ta mera skit nu, jag orkar bara inte!