så fick det bli iallafall. jag sjukskrev mig 100% istället för 50% och satte mig i husbussen med mormor, morfar & syster onsdag eftermiddag. Stannade en natt i sundsvall och fortsatte sedan till stockholm på torsdag morgon. Väl framme hanns de inte med att göra så mycket förutom att jag så gott jag kunde i min ensamhet försökte hantera min ångest. fredag drog jag med mig syster till västerås och försökte ta med mig så mkt kläder jag bara kunde därifrån. Sen dess har jag varit hos min faster och bara shoppat, firat denny som nyss fyllt sju år och tagit det lungt.
har ingen anning när jag kommer hem igen, om jag stannar här eller far förbi linköping en sväng också kankse.

Stockholm har alltid varit fint för mig, har alltid älskat att åka hit, umgås med släktingar, gå på grönan, shoppa osv.. men den här gången har det varit en mardröm, jag saknar dig så himla mkt, längtar hem hela tiden, får telefon samtal som skrämmer mig och jag känner att hela jag snart ger upp. jag orkar inte. får ingen sömn, ingen mat och ingen näring. vill bara lägga mig ner och slippa göra nånting, slippa tänka alls..

men nu ska jag vara stark, jag ska inte falla!
jag vet att jag behöver det här..

Ska iallafall kila ut på stan med syster nu och se ifall vi kan hitta nånting till lillasyster där hemma som fyller 10år idag grattis gumman, jag älskar dig!

hejs!

Sitter och lyssnar på love is wicked med brick and lace nu, den låten spelades alltid på krogen i linköping, vi nötte den när vi festade. och tanken slog mig att fy satan vad jag saknar linköping, anna, carro och stämningen där borta. jag mådde så bra där, jag levde livet och främst så var jag lycklig.
Jag fick vara lycklig med personen jag älskade mer än allting annat på denna jord och kände sån lättnad av att vara borta från den här skithålan, för jag visste att var det nånting så var jag hemma igen på tre timmar. Visst saknade jag saker jag hade här men inte där som tillexempel familjen och en del kompisar. men de stärkte mina band mellan mig och mamma, mig och syster.

Kunde jag ändra den där kvällen som satte allt på spel, som gjorde att vi sedan flyttade till västerås så skulle jag ändra den på en gång. Och visste jag att vi inte skulle tillbaka dit när vi firat julen här i piteå så hade jag aldrig satt min fot här den där lördagen.

Jag saknar det, jag längtar tillbaka så himla mkt. fastän jag vet att det inte kommer bli desamma igen.
tror jag behöver komma bort, tror jag ska sätta mig själv på tåget och fara.
trots att jag vet att jag kommer längta hem varenda minut..
nu är inte desamma som dåå..