det är precis vad jag gör nu lever på hoppet, men varför? jå för att jag inte kunnat bete mig som männsika mot den och dom jag älskar som mest på många många månader, så känslan säger mig att dom trillar bort en efter en tills jag står där ensam kvar.. Helgen har varit tung och smärtsam så jag är motför dom flesta andra glad att det är måndag igen,. På utsidan har jag varit lycklig, jag har haft kul fast på insidan har jag jobbat med mina känslor x4000, jag har gjort bort mig & nu försöker jag hantera följderna till det..

jag kan inte annat än tro på det jag minst kan tro på och hoppas med hela mitt hjärta!

fredag idag, så vad ska alla göra? själv vet jag inte än, fredagar är ju en av dom dagarna det finns altenativ ;p håller på att fixa till mig nu iallafall och väntar på Nina som borde komma vilken minut som helst :) vaknade dock efter 14.00 idag så känner mig lite seg, vet inte vad det är med mig men sover hela tiden. igår hade jag sånna brutala magsmärtor som sedan gick över till hela högra benet, kunde inte ligga stilla och gjorde svinont när jag rörde mig.. verkar då vara borta idag iallafall =)
men nu ska jag platta håret, hejsvejs!

kom hem för ett tag sedan efter en ute kväll på kalles som till min besvikelse var ganska dött, inte alls många ute och ändå var de lill lördag. nåja, hade trevligt tills baksmällen kom.. att några få ord kan bryta ner sådan lycka och glad stämmning. men antar att de är något jag får lov att vänja mig vid, har man gett sig in i leken får man leken tåla.
nu ska jag dock försöka sova även fast jag vet att de är i stortsett omöjligt. men värt ett försök iallafall...

Och en sak ska du ha klart för dig flicka lilla, att jag kommer inte glömma det i första hand. det sitter som brget och går inte en minut utan att jag tänker på det. hämnden doftar ljuvligt och en sak är då säkert, att min respekt ser du aldrig mera skymten utav, idiot!

Ja, hur jag än vrider och vänder så stannar alltid mina tankar på dig.
tanken slår mig ibland flera gånger om dagen, ibland bara nån gång i veckan..
men kankse är det jag som borde backa och ta avstånd nu innan jag faller helt?

med tanke på att jag absolt inte får i mig nånting annat än bigpack glass nu för tiden så började jag fundera på hur onyttigt det egentligen är? har inte direkt gått upp eller så, men känner mig svulen hela tiden. Och redan efter några dagar började jag känna mig allt hängigare. fast det har ju med energin att göra och att jag inte får i mig nånting bra.
känns som om det enda jag gör är äter glass och sjunker längre ner för varje dag. men när jag inte är vaken och tänker så sover jag och drömmer mardrömmar.. nu vill jag bara att dehär ska få ett slut, för sista gången..

för att jag ska kunna klara av nånting så svårt, tungt, tråkigt och allt negativa det för med sig, måste jag finna min viljan till det först. för jag vet att om jag vill så kan jag!


men hur ska jag veta ifall jag vill det?
är det den bästa vägen för mig själv?

jag ångrar mig och det är bara förnamnet av hur jag känner. fysatan vilken ångest, snälla kan ingen bara komma och plocka den ur mig? hela min kropp bara säger ifrån, har varken kraft eller lust till nånting annat än all min oro och ångest. jag vill bara spola tillbaka tiden till måndagkväll och hålla min käft stängd. varför ska den alltid vara så stor?

sämst uppdatering ännu en gång, förlåt. men de har inte hänt ett piss. solen har lyst och jag har försökt ta mig ut på dagarna för att inte se ut som att jag just klivit upp ur graven. har tagit det relativt lungt den mesta delen, försöker ta itu med mina tankar, finna min kraft och söker efter min vilja. kan inte påstå att det går speciellt bra, men nånstans inom mig hoppas jag fortfarande.
nu ska jag sova vidare, sovgott!

(`v´)

Men en sak är säker, kärleken lämnar ingen oberörd. Kärleken skiljer sig också beroende på om den är besvarad eller ej. Är du lyckligt kär känner du dig oövervinnerlig, är du däremot olyckligt kär kan det kännas som om hela världen rasar samman,.