"man lär sig av sina misstag" - varför gör inte jag det då? det är ju så det ska vara.

Jag vet att jag begick ett stort misstag redan när jag steg innanför tröskeln den där eftermiddagen, ändå gjorde jag det. Jag visste att jag skulle såra personer som betyder mest för mig, ändå gjorde jag det. Jag visste att din största rädsla var just detta, ändå begick jag det. Jag visste att jag skulle förlora nånting stort, ändå struntade jag i det och begick detta stora misstag som jag fått lida för så mycket nu i efterhand. jag ångrar mig så grymt mycket är det enda jag kan säga nu! Och det värsta är nog inte ångesten & att knappt orka leva med sig själv utan att veta att jag verkligen sårat någon, fått någon så ledsen att den lider för mitt misstag.. Vet inte hur många gånger jag önskat detta ogjort och att jag kunnat krypa in i din kropp och ta ut all den smärta jag orsakat. Jag älskar verkligen dig höghjärtat.
Men "Tiden läker alla sår" - var det inte så? kanske har det värsta lagt sig nu även om de är som du säger att de satt sina spår. Men hur kunde jag då vara så funtad att förstöra allting igen när de just lagt sig?